Nordstrandh

a det är väl så man tänker när mamma sätter igång igen med snacket om janne och alla pengar han vill ha för det ena och det andra, att vi inte har några pengar, att mamma typ har blivit senil eller något hon kan fråga mig en och samma fråga 3-4 gånger under en halvtimme, hon mår dåligt som fan, jobbar arslet av sig, krigar för att vi typ ska få mat på bordet, nej men så illa är det väl inte, men det är nära inpå. tragiskt, jag ska inte säga att jag har varit bortskämd under min uppväxt, men eftersom jag alltid har varit ensamt barn så har jag oftast fått de mesta jag vill ha och alltid på något höger eller vänster klarat mig med pengar och allt, men nu funkar det inte längre att spendera 200 - 300 spänn under en helg, nu blire snarare så att man måste tänka eftersom jag röker, måste kunna klara av att köpa cigg och när helgen kommer och det kanske är en fest blire till att tänkte, hm okej om jag köper så mycket dricka så har jag bara råd med så många paket cigg veckan efter då får jag bara röka så många cigg de dagarna för att klara mig så lång och så vidare, visst det är inte värsta grejen, men har bara råd med cigg typ och det finns annat man också vill göra. förstår att alla tänker " ja, men sluta röka bara, det är ju det som är problemet..." jo visst, någon gång kommer jag väl sluta röka men just nu kommer det aldrig funka med alla problem, har min stund några gånger om dagen när jag bara kan slappna av och det är då.

hm, ja som de stod på min profil: det är ett helvete, men jag kommer klara det, tack vare er kommer jag klara det. det är så, det är vännerna, mitt umgänge som till stor del får mig att stå och klara det här, det är dem jag delat mina minnen med som jag kan tänka tillbaka till när allt är som det är, det är dem jag kan träffa och prata med, tänka på annat med, dela allt med.. och ja, jag kan erkänna att tårarna bränner när jag skriver det här.