Nordstrandh

Från en helt felfri och posetiv dag tills nu, man vet aldrig vad som finns bakom axeln. Mamma kom hem från jobbet, lika sur och tvär som vanligt. Räntorna har än en gång gått upp vilket innebär att lånet vi eller ja mamma sitter på är skyhögt. Inga pengar över till någonting efter att alla räkningar blivit betalda. Suck* trodde att det skulle börja bli lite bättre nu men icke. Sökte ju jobb på lidl som ska öppna i åkermyntan inom en snar framtid, fick ju ett svar att de tagit emot ansökan och så vidare, skickade ett mail igår och frågade hur det gick, men det var tydligen inte klart än. Fyfan vad jag hoppas, det skulle vara perfekt, det tar 10 min att gå dit och det är ett sånt jobb jag vill ha. Arbeta i affär. Träffa människor, egentligen så vill jag bara ha ett jobb och tjäna pengar. Nu när det ändå är så kallt och tråkigt ute kan man likagärna jobba arslet av sig och må bra sen när lönen kommer. Men jag hoppas inte för mycket, har ju fan sökt jobb nu sen i december 2007 och har fortfarande inte fått något bortsett från det där äckliga jävla glocalnet-jobbet! Men det var fan slaveri.

Nej, och om inte det är nog så kanske mormor ska åka in på sjukhus för att hon har massa problem med värden och allt vad det är. Vi får se, hon skulle tillbaka till läkaren på måndag. Hoppas på det bästa! Nu ska jag glutta efter stipendium och ta reda på vad som innebär med lån och skit (till grupparbetet) Ja, det är som gjort. Vad händer liksom. Åh.